Parthenonkonflikten

Kulturarv är värdefulla; de kan vara värda flera miljarder. Detta bidrar till att det hela tiden förs en diskussion om ägandet. Ibland har stater erövrat kulturskatter i krig och då inte tjänat dem på ett rättfärdigt sätt (Bring 2015:11-17). Ett annan dilemma inom kulturmiljövården berör urfolkens rättigheter. Urfolksdeklarationen ger dessa grupper av människor vissa rättigheter och lyfter upp frågor om vem som äger indianernas kulturskatter (Bring 2015:210-208). En av de kändare konflikterna kring ägande av kulturarv är Parthenonkonflikten som inte bara en konflikt mellan britter och greker, utan mellan flera nationer.

”Parthenonkonflikten är en segdragen konflikt mellan Aten och London. Delar av Parthenons tempel står utställda på British Museum och Grekland hävdar att de bör återlämnas till Grekland, till den plats där de hör hemma och ställas ut på Akropolismuseet. British Museum hävdar å sin sida att föremålen kommit till England på laglig väg. De menar vidare att historien tillhör oss alla och om man kan se delar av Parthenon både i Grekland och i London så gynnar det mänskligheten. Ett eventuellt återlämnande skulle innebära ett musealt besvärligt prejudikat som skulle leda till hela havet stormar bland världens museer.” *1

Internationella konventioner och lagar reglerar frågor som kopplar till makten över kulturarvet. Museipraktiken genomsyras av en trend som betonar att varje fall måste avgöras enskilt (Bring 2015:247). Viktiga politiska händelser som i Norden kopplar till återbäring av kulturarvet är: 1982-2001 (Danmarks nationalmuseum genomförde projektet ”Åter till Grönland” där 35,000 artefakter återfördes till Grönland), 2006 (Etnografiska museet i Stockholm återlämnade den så kallade totempålen till haislaindindianerna i Kananda), 2008 (Danmark återlämnade artefakter till Kina), 2009 (Moderna museet i Stockholm slöt avtal om lån av tavlan Blumerigarten som ansågs tillhöra en judisk släkt) och 2013 (Göteborgs kommun fattade ett formellt beslut om att textiler som grävts ur indiangravar i Peru på 30-talet skulle återlämnas) (Bring 2015:248).

Mot beaktande av ovanstående är inte frågan om museer är ett demokratiskt instrument enbart något som kopplar till nationella övervägande utan något som avgörs på ett internationellt plan. Det räcker inte att museer i Göteborg kommunicerar med lokala invånare om föremålen som visas erhållits genom gravgrävningar i Sydamerika. Resonemangen ovan lyfter också upp att det inte är helt självklart att det är demokratiskt att låta alla värdefulla föremål vara allmänna föremål i statliga eller kommunala museer. Det finns en diskussion om att ursprungsbefolkningar ska få tillbaka sina värden. I viss mån kan det också diskuteras huruvida privata aktörer ska ha rätt att få tillbaka sina kulturskatter. Familjemedlemmar till kända konstnärer kan enligt ett perspektiv ha rätt att få tillbaka dessa.

Referenser

Bring, O. (2015). Parthenonsyndromet: kampen om kulturskatterna, Stockholm: Atlantis.

*1 https://dagensbok.com/2015/11/28/vem-ager-historien/ (180103)